Inlägg

Visar inlägg från juni, 2010

Svävande tankar kring monarkin

Jag är ingen övertygad monarkist - skeptisk som jag är till det mesta som sätter stora grupper i extas (som till exempel fotboll) - men mitt intresse för historia och den mänskliga naturen gör mig ändå fascinerad av monarkin som fenomen.  Jag brukar fundera över de argument som finns mot denna institution. Det är oftast tre argument man hör: Det är odemokratisk med att folket inte kan välja statöverhuvud och det är odemokratiskt för kungen / drottningen själv att födas in i sitt ämbete. Och så den ekonomiska biten - varför det svenska folket ska bekosta ett kungahus när man kan lägga skattepengar på annat. Jag funderar - finns det någon som föds helt fri? Är vi inte alla knutna vare sig vi vill det eller inte till ett sammanhang, en kultur och en familj som kommer att prägla de livsval man gör? Och finns det inte massor av organ i vårt samhälle som på ett eller annant sätt "bestämmer" och "beslutar" och "påverkar" oss utan att vi är med och väljer dessa?…

VUVUZELATUTA

Visst visste man att något LÄT tjutande och tutande på fotbollsmatcher men plötsligt har detta ljud fått ett namn: VUVUZELATUTA. Hade någon hört talats om VUVUZELATUTAN för några veckor sedan? Plötsligt finns VUVUZELATUTAN i vår sinnesvärld, pltösligt skriver tidningarna om VUVUZELATUTOR som om alla alltid vetat vad en VUVUZELATUTA är för något. Plötsligt får jag e-postspam där någon som heter Daniel Österholm säljer VUVUZELATUTOR. Har ett instrument någonsin fått så snabb lansering som VUVUZELATUTAN? Kanske är VUVUZELATUTAN nutidens BRONSLUR - instrumentet som ingen i nutiden vet vad det en gång användes till. Vet någon vad VUVUZELATUTAN används till? Kan man spela en TRUDELUTUTA på den?

Tidningen Vi tar ställning mot monarkin

Tidningen Vi går prudentligt ut med sitt överlagda val att inte skriva något om det kungliga bröllopet.  "Monarkin är djupt odemokratisk" och "vi vill undvika den underdånighet som monarkin för med sig", förklarar chefredaktören Anneli Rogeman. Efter detta uttalande kan man fundera över valet att publicera ett långt fotoreportage kring främmande kulturers tro: Tro kan flytta berg av Giorgia Fiorio. Ann Lagerströms text till fotoreportaget utmynnar i att hon drar alla symbolhandlingar i alla kulturer över en kam - allt är en rit. Och visst kan man se det så. Men för den skull är inte alla symbolhandlingar lika bra eller dåliga.

Fotografen Fiorio förklarar att hon längtat efter att "undersöka något allmängiltigt hos människan, något bortom ras, kön och social tillhörighet." Hon förstod snart att uppdraget var personligt: "det handlade om mitt eget sökande". Projektet fick heta "Gåvan" eftersom det handlade om "att be om, få och tack…

Lösryckt

Om den här meningen är bland det sista du läser i den här bloggen så läser du ungefär som jag läser artiklar. Jag börjar någonstans i slutet. Om det verker intressant så hoppar jag sedan till mitten ungefär och om detta har väckt mer intresse så kan jag hoppa till början och läsa alltihop fast på ett rapsodiskt vis eftersom jag redan läst lite här och var. Otålig. Rastlös är vad jag är. Ibland hoppar jag omkring med playpilen på min mediaplayer också och lyssnar lite här och var på musikstycken om jag inte orkar lyssna på hela. Vanvördigt kanske, men kompositören får skylla sig själv. Jag rekommenderar alla kompositörer att skriva kort. Till och med atonala stycken kan vara intressanta, bara de är korta. Det handlar om att kunna greppa en helhet. Hur långa stycken klarar man? Men jag är ju rapsodisk i mig själv. Ett potpurri.
Varför sätts aldrig Gilbert och Sullivan upp på operan? Om det här är bland det första du läser och finner det intressant så kan jag varna dig för att resten av …

The Good Old Days

70-talet bestod inte bara av sunkiga proggare, gröna vågare med stripigt skägg, plastmuggar, furutak i gillestugor och gabardinbyxor. Tunna slöjor av melodins epok dröjde sig kvar - i radio, TV och i minnen. I Monty Python och Hem till byn kolliderade (på mycket olika sätt men ändock) gamla värderingar och traditioner med den nya tiden. Andra TV-serier var mer eller mindre realistiska eller romantiska skildringar av det förflutna - Forsytesagan, Onedinlinjen, Herrskap och Tjänstefolk etc. Det fanns också det nostalgiska underhållningsprogrammet The Good Old Days som jag som barn aldrig riktigt förstod om det var "på riktigt" eller om det var "som en pjäs". Alla i publiken var, liksom artisterna, utklädda i sekelskifteskläder. En "chairman" slog frenetiskt en klubba i pulpeten och skrek in artisterna. Publiken hetsades, alla sjöng med. Programmet startade i Storbritannien 1953 och höll ut till 1983. Troligtvis kan de flesta engelsmän fortfarande sjunga med…

Kommunikation

Bild
Jag tänkte att jag skulle bli författare
Men jag var tyst
Jag tänkte att jag skulle bli tonsättare
Men jag var tyst
Hur låter tystnadens tema?
Vem lyssnar?

Bakom tankestrecket ryms allt
- skapandet kan inte bli friare än så

Tidlösa hem i vitt

Genom ett misstag har jag lyckats få en prenumeration på tidskriften 25 underbara hem vilket är ett mycket missvisande namn på en tidskrift med det ena mer mardrömslika hemmet efter det andra. Möjligtvis skulle namnet 25 underliga hem ha passat. Det mest slående intrycket av dessa hem är att man inte vill bo i dem. "Ufo på Åland" heter exempelvis ett reportage om ett "hem" som ser ut som schablonbilden av ett rymdskepp sådana som man kan se i science fiction-filmer från 50-60-talen. Inuti ser "hemmet" ut som gigantiska mugghållare i plast - jag ryser vid detta 70-talsminne.
"Tidlöst" är annars ett vanligt förekommande uttryck i denna tidning vilket alltid används för att beskriva något designat efter funktionalismens genombrott - något platt och uttryckslöst. Jag bläddrar slött förbi. Ett av alla dessa "tidlöst", vita, utryckslösa hem fångar dock min uppmärksamhet genom texten. I detta oantastligt vita hem bor Gary och Steve (vi kan ka…

Kvinnliga mysterier

Män säger ofta med en menande blick: "man vet väl hur karlar är" - beror det på att alla män tror att alla andra män är som de själva eller beror det på att alla män ÄR likadana?
Själv har jag ingen aning om hur andra kvinnor tänker eller fungerar. Ta det här med att föna håret till exempel. Typisk kvinnligt morgonbestyr som man väl ska klara av med en hand medan man klär på barnen eller dricker kaffe? För mig är det helt obegripligt hur man hanterar borste och fön samtidigt så att det blir någon slags frisyr - och då har jag ändå två händer. Jag bara blåser rakt på. Ni vet hur Bridget Jones ser ut efter den där bilturen í Hugh Grants öppna bil? Det är jag efter föning.  
Ännu märkligare är hur alla kvinnor lyckas raka benen så att de blir så där helt släta och blanka. Eller annorstädes. Själv är jag något av en gorilla. Hår överallt. På armar och ben, mage, tår. Fast rödhårigt. Alltså mer som en urangutang. Således är det inte konstigt att rakningen misslyckas. Alltid finns d…